dagarna går, & när jag är krasslig fysiskt så som nu är datum & tider verkligen inte min grej. jag blir likt ett spädbarn med kolik, eller ja, jag blir totalt hjälplös & har inget motstånd alls, mot något.
så när flera bäckar blir till ett stort helvetiskt stormande hav, ja ni kan ju gissa, jag faller i bitar, låter vågorna äta mig & har ingen kraft att stå emot det nedåtdragande strömmarna.
det tar inte särskiljt lång tid innan jag ligger där på botten & tummlar runt bland stora hårda vassa stenar & sand som kväver mig.
försöker med allt.
en fjantigt tom amerikansk romantisk komedi, äta ordetligt, dricka en massa & föröka planera de kommade dagarna.
men det tar ständigt stop någonstanns på vägen. det kan vara ett samtal som inte kommer, ett sms som jag inte får svar på, ett illamående som tar över, minsta lilla obetydelsefulla sak blir till ett ton med tegelstenar som hälls över mig, & där ligger jag sedan, kippar efter andan & får återigen samla kraft för att resa mig igen.
***
onsdag, januari 17, 2007
söndag, januari 14, 2007
some of the 1000000......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

