let me winn to shine at work!

Eftersom skolannyss har börjat har jag verkligen börjat inse hur mycket jag skulle behöva en klocka (förutom den på mobilen), men eftersom jag inte är ett fan av klockor runt vristen såvida de verkligen inte är ett smyckade armband som "råkar" ha en inbyggd tidvisare - och även då är det inte, och har aldrig varit min grej, skulle en sådan här underbar man har runt halsen från Marc Jacobs vara helt fantastiskt!

Min tävlingsmening:

Speciellt eftersom jag sedan kommer arbeta som sjuksyrra, där man inte får ha armandsklockor eller andra "hand"-smycken av grundläggande hygienorsaker, skulle inget annat piffa upp den annars tråkiga outfitten så mycket som denna päronformade (är mer en pärontjej än äpple också btw) halsbandsklocka.
Och just nu tävlar veckoryveyn.com ut just en sådan, ingen vill vinna mer än jag! Vet att alla antagligen brakar på med sånna ord - och kanske även dessa efterföljanade - men jag menar det mer än alla ni andra!

***

kvinnokliniksterroristen

Vaknande übertidigt, ungefär exakt samma tid som jag går upp för skolan. Så där har vi kanske vår ledtråd till varför jag absolut inte kunde/kan somna om klockan 07:31 en "ledig" tisdag.
Henrik är också hemma, magsjuk och självklart obligatorisk klädd i de svarta mjukisbyxorna och liknande tröjan. Stackarn har varit dålig sedan i fredags. Illa. Å. Verkligen illa.

Så här sitter vi som småbarn framför tv'n och kollar på House M.D, avsnitt efter avsnitt. Jag har naturligtvis redan sett hela sesången (fyran), men man kan ju aldrig se för mycket House, eller?

Egentligen borde - nu är vi inne på det ordet igen - jag väl plugga, läsa en massa sidor i en massa böcker och bli mer informerad och mer skolad för mitt framtida yrke. Men icke.

Jag vill gå på bio och se Wanted. Ja, jag vet att den har fått taskiga recensioner, men tror ni jag bryr mig? Det är fucking Angelina Jolie, vapen och biljakter. Det kommer alltid duga långt för mig. Alltid.

Onödig info:
[överskriften har jag utlovat till en underbart snygg vän och skolkamrat, det är lite av ett inside-joke som har verklig vetenskaplig tyngd].

Många skulle argumentera att Pitt och Jolie är de par som verkligen skulle kunna producera (biologiska) barn av den vackraste och snyggaste varianten. Men jag skulle nog snararare säga Jolie och House. (Jo, jag vet att han "endast" är en tv-karaktär).
Det kan liksom bli för mycket av det "snabbt-synbart-vackert-utseendet". Med House måste man se honom. Se förbi det första intrycket och sedan falla djupt ner i hans blåa ögon. Precis som man gör i Angelinas bruna.

Satan vad jag babblar på om dem.

But who can blame me, right? Just look at them!

Vändermig till Henrik och stör honom eftersom han försöker följa House, och säger:R:"Säg något viktigt eller totalt oviktigt".

H: "Va?"

R:"Säg något viktigt eller totalt oviktigt". (Tvingas upprepa...)

H:"Viktigt - total lycka".

R"Vad var det du sa om totalt oviktigt?".

H "Egentligen är det totalt oviktigt vad andra tycker om en, eller nåt sånt".

Fasiken vad djupa saker han kläcker ut sig bara sådär. Hade trott att det mer skulle komma saker som "Va?, viktigt? Föda kanske?". "Oviktigt, eh, det här".

Efter att ha hittat lite schyssta bilder på de två "utvalda" är House-race'et forfarande igång. Jag knappar vidarare utan mening, what so ever och katten hoppade upp för att klivapå tangentbordet och kollapåen bild av Jolie.

Ja, just det, jag sitter och skriver på min nya laptop. Den har äntligen landat i mitt knä, tack och lov.

[Tänker på stackars Henrik, klappar på honom och lermjukt. Han är trött].

Nå? Vad händer nu?

***

ctrl_n

Låg nyss naken hand i hand med henrik i sängen, där vi bägge lyssnade på olika musik i total harmoni - antar jag.
Men jag klev upp, kändes som att jag hade ouppklarade affärer här. Vad nu här är?
Messar Kikkan på msn, hon (de) ska käka middag så här sent. Slog mig som aningens konstigt, me jag vet inte.
Kikkan messa nyss:"GIRLFRIEND IN A COMA säger:
du är så duktig på att blogga, jag vågar inte skriva något personligt i min blogg eftersom vem som helst kan läsa den."
Men jag förstår inte riktigt det där, för jag är ju ingen annan, och de som vill vara i min närhet får ta mig som jag är eller låta mig vara.
Dax att byta låt på iPoden nu tror jag, blev crucify - förvånansvärt nog.

Antar att jag är rädd, livrädd för att vara lite tydligare. Ska ju, eller har ju snarare, börjat studera till sjuksköterska. Så imorgon ska jag vara i skolan klockan 08:00 och klockan är 00:13 nu. Jag kommer att vara omringad av "normala" människor och alltid känna för att skrika.
Inte för att jag på något vis ogillar dem, jag avundas dem.
Snälla, låt det gå bra den här gången. Jag har försökt så många gånger tidigare att, ja, det är nu eller aldrig.

Nej sängen drar mig igen. Vet inte om jag klarade upp något, men jag låter det få vara för nu.

***

Oänligt med frågor, eller?

Vaknade av att Henriks väckarklocka skrek likt en militär på boot camp. Och av någon underlig anledning fick jag för mig att den satt fast som i halsband runt Henriks hals.
Jag minns att den första lilla konversation vi hade var:
"Baby, din klocka ringer!".
"Ja! Jag vet! Mutter, Mutter".
"Ja, men varför då?". Tror att jag var helt inställd på att det var helg.
"För att jag ska upp så klart!".
Sedan tog det ett tag innan han klev upp (eller gjorde det), men jag vaknade till av ett galet sug efter glass. Och nu menar jag verkligen GALET. Så jag gick upp, in i köket där disken byggs på, tog fram GB's stora ischoklad bunke, letade fram en ren liten gammal skål, öste i glass, hällde på chokladsås i mängder och tillbaka till sängen för att mumsa.
Självklart spillde jag chokladsås på de dyra fina lakanen, men vad ska jag säga - collateral damage.
Henrik blev genast helt förskräckt över mina absurda handlingar, dock säkerligen inte överraskad. Men rätt snart ville han ha en sked eller tre. Så jag slafsade i mig resten och somnade om efter ett tag.

Det är sååå mycket som pågår i mitt liv just nu. Allt är bara en enda stor röra, en kaksmet med hundra ingredienser, en tornado.
Försäkrings(kuk)kassan, csn, läkare, kvitton. Ett tipps: lägg inte ett ytterst viktigt brev på postlådan utan frimärke (eller avsändare).

Nu sitter jag mest här för att jag mår för dåligt för att göra något annat, tillräckligt bra anledning? är det av någon betydelse?
Svar: spelar ingen jävla roll.
Jag är trött och pigg på samma gång, men jag antar att piggheten tar över eftersom jag sitter här och knappar ner tomma ord som blir till ännu mer meningslösa meningar.
Sitter och funderar på om jag ska lägga in en bild till detta blogginlägg, och i så fall vilken. Kanske någon på Douglas Coupland? Eller vill folk se mig? Eller Henrik med sin nya frisyr? Eller som sagt: det spelar ingen roll.
Jag lägger händerna över ansiktet, så att det nästan täcks helt, suckar och öppnar ögonen när händerna glider ner. Disken, jag borde verkligen ta tag i den. Men nej inte idag, jag är för deppig. Acceptabel orsak? Knappast. Handlings enig orsak? Helt klart.

På torsdag ska jag på inskrivning till skolan och på måndag börjar lektionerna. Önskar att det var något jag kunde se fram emot, men med allt strul runt omkring är det galet svårt.
Jag kan däremot gotta mig i att jag ska få köpa en ny laptop (födelsedagspresent), det är bara så knöligt att välja vilken. HP? LG? MAC? (jo jag sa MAC), DELL är totalt out of the question efter vad som hände med mina två senaste laptops.
Förslag någon? Jag vill ha en minst 17" skärm plus en massa andra "krav", men det är en start för er som vill hjälpa mig med tipps.

Ordet borde är bland det fulaste i hela det svenska ordförrådet. Det är så elakt att det ekar i mitt huvud om och om igen.
Du borde diska. Du borde städa.
Du borde hadla nya träniskskor.
Du borde gå till posten och hämta ut det som avin avser.
Du borde vara en bättre flickvän.
Du borde vara en mer aktiv människa.
Du borde vara en bättre människa.

Ska jag sluta skriva nu och kanske fortsätta igen om ett tag? Vi får väl se.

Nu när jag publicerade bloggen upptäckte jag att alla mellanrum och enter-tryckningar var borta, fattar inget.
FAN!
Lite snok andes bland inställningarna senare och vooila!


***

update-not/or maybe`

Denna blogg uppdateras ungefär lika ofta som jag städar just, vilket är ja, låt säga äckligt sällan.
Plus att jag på torsdag flyger bort ---> bort --> till underbara [hoppas jag] Thailand och återkommer vid passade tillfälle.


Och av någon outgrundlig anledning har jag återigen börjat skriva i helgons dagbok. Fråga inte varför, äh, det kommer ni ju ändå inte göra öppet, men fråga er själva inte ens undermedvetet!
[fast det gör ni ju redan --> som att (detta är tillägnat kikkan) tänk inte på en rosa elefant]


Så om ni vill/är intresserade av mina onödiga tomma tankar kolla in min db på helgon-helvetet.
Heter ctrl_n där, så nu var det ute för världen som ingen känner till eller egentligen bryr sig om.


Whatever.









***

Would you bite the hand that feeds you?

Fuck the layout, fuck the race to win.

I'm more here now: www.modette.se/ranvi/blogg.

Njut


Whatever.


***

Längtar

Sitter med lilla kissen i knät, som förgäves försöker ta sig upp på tangentbordet.
- Nej, Ninja, nu måste jag tyvärr lyfta ner dig. Ledsen baby.
Kom ganska nyligen hem från sthlm efter att ha träffat min läkare.
Nu börjar det äntligen hända grejer. ADHD-diagnosen är nu fastställd och jag ska börja med Concerta redan om två dagar, hoppas de har träffat rätt den här gången.
Är så galet trött på att stampa på samma ställe hela jävla tiden.


Å! om fem minuter ska jag underbart nog få höra Henriks röst igen. Skype är en fantastisk sak. Tänk att kunna prata gratis med sin älskade som just nu befinner sig i ett av värdens fattigaste länder, nämligen Laos. Han är där med jobbet och har snart varit borta i ja, vad blir det nu, tre veckor. Och den 6 mars flyger jag till Thailand där han möter upp med mig för tre himmelska veckor av semester tillsammans. Gud vad jag längtar!



***