urholkad

det är så tomt, ekande & ensamt här nu, när min underbara karl är borta. visserligen är det snart slut, han kommer tillbaka i morgonkväll, men henrik har varit i borlänge sedan i måndags. tre dagar kanske inte låter som så lång tid, men för mig är det det, särskilt i det här fallet. han är min andra del & utan honom känner jag mig mer än urholkad.
jag sitter här i vardagsrummet, för här finns det en stor tv och jag våndas för att behöva gå till sovrummet med den stora tomma sängen. så jag stannar här, alldeles för länge, röker för mycket och kollar på något läskigt (som jag absolut inte borde), allt bara för att slippa gå och lägga mig.
men det håller inte länge till, jag måste få det att funka, sova själv alltså, utan tv eller datorn med [scrubs] spelandes. jag kunde enkelt ha min laptop där inne bredvid mig, så som jag alltid hade tidigare, innan henrik gjorde det möjligt för mig att sova utan något annat än bara honom. känns så fel att skriva "bara" när det gäller henrik, för att ha den mannen bredvid mig är så rogivande någonting överhuvudtaget kan vara.
tänder en till cigg, som jag röker med en svart & guld förlängare, & vaje gång jag använder den tänker jag på dig aurora, varje gång skönheten.

jag skriver som en kratta ikväll, men det spelar ingen roll, för som sagt, jag är ju inte hel.
hoppas du sover sött min älskade, jag ska försöka, behöver endast titta ner på min ring & allt blir så mycket enklare.

god natt.


***