day seven

det hjälper på så många obeskrivligt underbara bra sätt. jag kan fungera, ja just det, FUNGERA, fungera som människa här på jorden. kliva upp ur sängen på morgonen utan att en tegelsten tynger mig ner. äta någon form av näringsmässigt korekt frukost, luch och middag. städa lyan så där som "normala" människor gör, några gånger i veckan. likadant gäller det med tvättandet. & om det inte vore för att det är så satans mörkt i princip hela tiden under den här årstiden, så är jag också betydligt mer social nu. jag tar mig ut och ja, "leker" me de där andra människorna lite då & då. fikar, bio och mysika filmkvällar hemma.
ja, du fattar.
men det förstör också så fruktansvärt mycket. gör mig kallare, mindre nåbar och ytterst sluten. jag berättar inte allt alltid, men hey vem gör det, tänker du. det jag försöker säga är att jag inte ens berättar allt då jag verkligen borde, kan & faktiskt vill. hade ett kort samtal med min far för några timmar sedan, och när han sedan la på luren började jag gråta, men det tog inte mer än några sekunder innan jag skakade av mig det, tände en cigg, svepte bort de våta från mina kinder och la all min koncentration på tvn.
fan.
nu sitter jag här igen. väntar på att det ska ringa så att jag kan få gå till tunnelbanan och få det överstökat. så att jag äntligen kan få komma hem och bara andas ut, vad nu det innebär.

***

så. äntligen. först nu, efter nästan hela dagens stända springade på stan, sitter jag här & behöver inte bekymra mig nämnvärt mycket över de närmsta dagarna.
puh!
reznor fick följa med ut, han gillade verkligen inte att det regnade hundar och katter. dåligt skämt jag vet, men ändå.

***

dubbelnolla

nya bond i casino royale var en trevligt upplyftande nystart. en ruffare james i helt klart godkänd förpackning. saknar alla tuffa manicker, bilar och brudar dock.
anywho, jag hade en mysig eftermiddag/kväll i detta kyla stockholm. tack.
sitter, äh halvligger här i endast linne & trosor, men tyvärr kan jag inte bara dra täcket över mig för att sova. jag har det där fruktansvärda vi kallar smink att avlägsna först. inte någo hysterisk mängd, men ändå. och jag misstänker att jag dessutom borde vara hungrig. om jag går igenom dagen så är det enda jag fått i mig en grillad korv samt en latte, inte så tokigt ändå, men knappast tillräckligt. så vad ska jag stoppa i micron? fiskgratängerna är nog tyvärr slut, fan. det är liksom inte rätt tid på dygnet för biff. om jag ändå hade bananer hemma. kanske är det enklast att bara slänga några mackor i rosten.
[reznor sätter sig här bredvid och väntar på att jag ska ge honom en pepparkaka]
sippar julmustlight och ger upp hoppet om att en fatastiskt god matide kommer dyka upp.

***

this never ending rain

föreställ dig att du står naken i ett isigt regn, det blåser med knivande vindar åt vilket håll du än vänder dig åt. det är mörkt där ute, inte becksvart, utan mörkt som i en hemskt stålgrå ogenomträngbar hinna. du skakar kanske lite, av ren reflex, din hud är inte längre din, utan snarare ett köldtäcke, som tynger ner dig och får dig att försöka blunda, vända dig innåt, in i dig själv för att hitta någon form av styrka. men det fungerar inte, det gör helt enkelt för ont, smärtan ilar ändå ända in i din benmärg.
det finns inget ställe för dig att söka skydd, du är fast på en öde ö, en ö utan skog eller ens buskar och gräs. du står på dess knackliga berggrund och försöker se om det finns något land i sikte, men självklart gör det inte det. du är helt ensam & övergiven.
och hela tiden påminns du om de pulserande ilningarna som smärtar djupare & djupare in i dig. du försöker skrika, men det är ändå ingen som hör.

sluta föreställa dig det här.
det är min ö, det är min ständiga smärta, med andra ord, detta är endast min simpla förklaring på hur jag har det nästan varje andandes sekund.


***

CTRL+C

lyfter upp laptopen i knät, tänder en kent silver & rättar till nattlinnet. det är det där ncis-avsnittet jag sett minst 2 gånger tidigare på 3'an, det med de lespiska fruarna som hittade varandra när deras män krigade i irak. askar ciggen & tar en klunk av mangojosen. det som "bryter" hela fallet, om jag minns rätt är herpes. hummm...
ska upp tidigt imorgon för att förhoppningsvis kunna träffa min terrrrapeft som varit sjuk i över 2 veckor nu. har precis duschat och upptäckt att det är stop i avloppet; klev ur badkaret för att stiga ner i ett till, om du fattar. jag har egentligen ingen "agenda" med detta meningslösa knappade, men efter ett annonymt inlägg som dök upp som en post i min mail var det något som fick mig att skriva ändå.
[skulle hemskt gärna vilja veta vem du är, du som påstår att du läser min blogg dagligen, trots att jag inte ens skriver dagligen]
anywho, scrubs ligger inte laddad i min vlc-playlist, vilket jag precis skulle åtgärda när hela skiten hängde sig. typiskt. jag är dock ytterst duktigt på att skicka bill erorr reports vid det här lagret. tänk om man kunde göra så i verkliga livet. varje gång ens skalle, hjärta eller själ hängde sig kunde man meddela detta till ja, någon högre makt som förhoppningsvis gjorde något åt det.
ncis är slut och sex and the city har börjat. tänder en till kent silver, den sista i paketet by the way.
å snälla läs inte den här sörjan, sluta om du ens kommit så här långt!
ska jag våga mig på att försöka öppna scrubs i vlc igen? eller kommer allt hänga sig den här gången också? vågar man verkligen försöka igen? det är inte som att man kan ctrl-c'a allt i livet innan just in case. eller kan man? eller är det helt enkelt bättre att prova ett annat program, en annan fil? elller smartare än så, starta om hela skiten?

ta inte detta tillfälliga tomma lugn som något positivt, se det snarare som lugnet före (& efter) den ständiga stormen.

***