det är så starkt, passionen brinner med en flamma av kilometerhög låga. & det är så ofta det blir för kraftfullt. elden sprider sig likt en skogsbrand & ganska snart är det som var grönt & vackert förkolnat, halvdött & nedbrutet längs marken.
jag vet inte knappt hur jag ska kunna andas när all denna rök fyller lägenheten, inget hjälper. vet man ska försöka krypa längst golvet för att snabbt ta sig ut, men jag vägrar krypa & egentligen vill jag aldrig gå.
[fan – varför kan det inte finnas brandsläckare som fungerar mot sånt här?]
med rödnymålade naglar, där lacket självfallet blivit knögligt bla på grund av mitt halvdanna försök att fly från eldsvådan, ska jag nu röka en kent silver, samt försöka vädra ut den rök som finns kvar av eldens dimma, tyvärr pratar jag inte om ciggens rök.
I hurt myself today, to see if I could feel,I hurt myself, you said, to try and make him feel,
so I’d hurt myself again, to see if he’d see me,
I hurt myself again, and know he’d never could see me...
***
3 kommentarer:
lite kryptiskt. har ni gjort slut?
självflallet inte.
men jag kan förstå din undrar om jag verkligen försöker.
eller ja, det är väl snarare så att jag är lite irriterad över att folk, som nu du, inte vågar stå för vilka ni är & skriva ut er mail eller liknande.
anywho, min underbara karl & jag är inte på låååååånga vägar i närheten av ett uppbrott.
[skrev bara av mig lite av den eld som startade i honom på grund av en hemsk sak, som hänt mig innan vi blev tillsammans]
oftast dröjer det inte länge innan vi ligger i varandra igen, i ett rum utan rökdimma. & då menar jag verkligen I varandra.
***
känner igen vad du skriver... du uttrycker dig så bra, som att du skriver vad jag tänker.
för övrigt är jag ingen av de anonyma som kommenterat förrut, det är första gången jag läser din blogg.
kram på dig och hoppas allt löser sig :)
Skicka en kommentar