a looong weekend in bed

lördag till tisdagagmorgon var en underbar tid i sängen, soffan och ja, några korta studer i köket. mmmm.... I want it all back. värmen, enkelheten, doften av trygghet & känslan av tidlöshet. nästan som en elegant pradaklänning som aldrig blir omodern.
men så klev jag på saltsjöbanan och verkligheten hälldes över mig likt en hink full av iskallt vatten. pradaklänningen dränktes precis som allt innanför min tidigare uppvärmda hud. trygghetsdoften byttes mot den unkna tunnelbanestanken & inget kändes enkelt längre. jag fick kämpa hårt för att försätta mig själv i trans så att jag kunde återuppleva tiden mellan lördag och då.
tog mig i kragen, köpte en vie-shot och försökte distrahera mig med hjälp av radiomusiken som pumpades in i mina öron och det senaste hemskheterna i världen, som metrotidningen försåg mig med.
[hoppas du njöt av den lååånga helgen lika mycket som jag]

julstressen gör sig ständigt så viktig, blåser upp sig själv och försöker få mig att ge efter. och jag måste erkänna att det är svårt, så svårt. jag älskar att köpa skaker till andra, välja något personligt och slå in det med omsorg. men med en ekonomi som min blir det så fruktansvärt begränsat. visst, med en fantastisk fantasi kan jag tänka mig att många får det att gå ihop hur lätt som helst, och jag brukar ha en hel del av den där fantasin. men nu är det som att allt jag ser när jag kollar på inhandlingslistan till nära & kära är hinder & problem.
äh, det har väl alla? right? anywho, nu är det kväll, sen kväll till och med och jag borde verkligen försöka komma till ro under täcket. om jag har tur doftar kuddarna fortfarande av dig.
skulle så vilja infoga en del av bilderna vi tog här, men jag har inte fått dem än. försökte ringa, men jag tror du jobbar. hursom, så fort jag laddat ner dem från dig hamnar några väl utvalda av dem här. inga läskiga, jag lovar. ;)

jag har glömt bort datumet, men det är allt. och den stora frågan är om jag (& när) vågar berätta det för rätt person. någon som inte springer åt andra hållet utan att ens tala om att det är det han gör. självklart finns det folk, eller ja, det finns någon, men det känns som att nu är helt fel i tiden. man måste ha timing när det gäller sånna här saker. man måste förbereda sig, planera och vara redo att på riktigt förtälja allt.

[nu ringer du]
så trevligt att få höra en vänlig, förtående och framför allt trygg röst precis innan man ska försöka sig på en sväng in i drömmarnas värld. tyvärr bröts samtalet efter ungefär 8 minuter, men det är väl så när man vandrar omkring morderna museet på natten.
nej nu måste jag stänga alla öppna fönster samt släcka alla lampor.

för övrigt efterlyser jag någon som är kunnig nog att få ljudet på den här laptopen att fungera igen. det funkar via hörlurarna, och det finns ingen tydlig anledning till att det inte längre kommer ut något ljud från de små "högtalarna".
så om det finns någon där ute som tror sig kunna hjälpa mig med det här och vill så släng iväg ett meddelane eller mail.

***